Ni som följer mig här på bloggen kommer säkert ihåg mitt karriärbyte i början på förra året, då jag beslutade att lämna Företagsekonomiska institutionen vid Uppsala universitet. Då förstår ni också hur kräsen jag var när jag valda min nya arbetsplats och min nya arbetsgivare. Jag sökte en arbetsplats som möjliggör utveckling och inte hämmar mitt engagemang; jag sökte ett öppet ledarskap som ser medarbetarna; jag längtade efter en företagskultur där man strävar tillsammans mot gemensamma mål; jag ville arbeta i en organisation där det är högt i tak och där man uppmuntras till att tänka högt och till och med kritisera; jag längtade efter chefer som motiverar och peppar; jag sökte en arbetsplats där det sociala sammanhanget är viktigt och där man känner en stark sammanhållning och kan ha kul tillsammans; jag sökte mig till en arbetsplats där man pushar varandra och inte konkurrerar med sina egna kollegor.
Jag ville helt enkelt att min nya arbetsplats ska ha allt som min tidigare arbetsgivare saknade. Och jag är nöjd med mitt val. Den sammanlagda upplevelsen hittills är väldigt positiv.
Många kallar det ödet. "Det var meningen att det skulle bli så", fick jag höra för cirka ett och ett halv år sen. "Det kommer något mycket bättre." Och visst är det så. Det tvivlade jag aldrig på. Utmaningen var att välja rätt och våga kasta sig ut utan en bestämd plan.
I Internetworld (juni 2012) intervjuas jag om 
I VD-tidningen (maj 2012) beskriver jag hur viktigt det är att 
Ni som följer den här bloggen vet att jag är intresserad av mode. Under taggen 
Praktisk kriskommunikation (2013) är en ledarskapsbok som vänder sig särskilt till företagsledare, styrelser och chefer. Nominerad till Årets HR-bok! Beställ den på 
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar