Sjukt stolt mamma!


Amadeus fick en cykel i förrgår och sedan dess har han cyklat hur mycket som helst. Upp för backar, ner för backar, in skogen och upp för höga trottoarkanter. Han är så duktig – och han vågar! Jag kom på mig själv, medan jag såg honom åka, hur jag skrattade inombords av lycka och stolthet. Framför allt för att jag såg hur lycklig han var.

Tänk att en 5-åring kan bli så överlycklig av en cykel, att få göra saker för första gången, och utstråla en sån tillfredsställelse. Som när han för första gången åkte med sin sparkcykel. Eller när han sov första natten i sitt rum, helt själv på nedervåningen. Eller som förra fredagen när han för första gången blev hembjuden till sin kompis Jennifer för att leka och mysa en hel dag. Jag kan se en enorm glädje och belåtenhet med livet i hans fina bruna ögon, och det betyder allt! Det går inte att beskriva i ord hur mycket jag älskar den här lilla sötnosen.

Jag sprang ofta efter igår och var så rädd om honom. Trots allt, han har ju aldrig cyklat förut. Men han var så cool och svarade om och om igen: ”Jag ska försöka mamma, annars vet jag ju aldrig om jag kan.” Och visst är det så. Det är ofta förälderns rädsla och oro som smittar av sig. När föräldrarna är redo, då är också barnet redo.

Stort tack till dagmamma Sussie som gav bort dotterns cykel till Amadeus!

4 svar